Jag kan konsten att reta upp mig på småsaker. Kan det vara åldern som gör sig gällande? 
Tydligen delar jag den här talangen med Ulf Lundell, bland många andra; han fick ju mycket kritik  för sin senaste bok, där han påstås gnälla om allt möjligt, t.ex. förpackningar som inte går att öppna (jag har ännu inte läst boken och kommer kanske aldrig ATT göra det). Här fick jag förresten med ett annat fenomen som länge har irriterat mig: utplånandet av det lilla ordet ATT i "kommer ATT". En av de första med den "förnyelsen" var författaren Klas Östergren, tror jag.
Själv retar jag upp  mig på tandkrämstuber som har ett slags lock i skruvlocket, vilket underlättar spill och nedkletande av hela tuben. Och på kakor i plastpåsar på flyget, som man måste försöka öppna med tänderna sedan man slitit av sig naglarna.
Jag retar mig på alla bilkörande idioter som börjar idiotstirra och knäppa på mobilen så fort de måste stanna och vänta en halv minut vid rött ljus; så är det i alla fall här i Quito.
Till yttermera visso känner jag en irriterande irritation när jag emellanåt tittar på Facebook och Twitter och läser om vad alla tycker är "sjukt" bra, "sjukt" det ena och "sjukt" det andra. Förr var allting "grymt" och innan dess "hemskt". Vadan denna sjuka "utveckling"?