Oj! Redan 30 november. Det var väl att ta i! (tänker jag tidigt på morgonen).
Några timmar senare kommer jag plötsligt att tänka på att idag är det 72-årsdagen av Sovjets anfall på Finland och därmed inledningen av finska vinterkriget. Det tänkte jag inte på igår då jag nämnde Okänd Soldat, som handlar om fortsättningskriget. Ett citat till ur den: "Koskela från Finland, äter järn och skiter kätting!"

Jag hittade inget nytt på  bokmässan i lördags. Men det kanske inte är så konstigt eftersom jag besöker stadens bokhandlare stup i ett. Medan jag inte hittar något nytt som ser läsvärt ut kan jag läsa om diverse böcker som jag redan har i mina hyllor här hemma. Nu håller jag på med Hugh Thomas gedigna lunta om spanska inbördeskriget. Sedan tror jag att jag ska köra igenom Graham Greene igen...länge sen sist. Idag är det bra läsväder: mulet och "kallt" enligt lokala mått. "Låt komma snö i stugan och is i farstun", som någon (Koskela?) sa i Okänd Soldat av Väinö Linna. Den boken har jag läst ett antal gånger sedan slutet av 1950-talet.

El volcán Tungurahua se reactivó y lanza ceniza

Efter jordskalv och hagelskur kommer lite vulkanutbrott!
Här är det alltid något på gång! Klicka på nästa rad!
El volcán Tungurahua se reactivó y lanza ceniza

- Va ska jag göra?
- Ta två katter och köra
mellan spisen och döra!

Och nu kom det en hagelskur!

Idag är det internationell bokmässa här i Quito. Dit ska jag gå. Och se om jag hittar något.
Igår kväll var det jordskalv här, kl. 20.50. Jag låg ovanpå sängen och läste. Hann nästan ställa mig på golvet innan det var över.

Mónica Chuji: Soy una perseguida política

Mónica Chuji: Soy una perseguida política
Här finns en bild på henne

Här i "landet" har nu en amazonisk indianska dömts till ett års fängelse och 100.000 dollar i böter eller skadestånd för att hon i en tidningsintervju kallat en regeringsmedlem för "nyrik", vilket i värsta fall kan tolkas som att hon anklagar honom för korruption. Det bör påpekas att det är inte vilken indianska som helst det handlar om, utan en som själv ingick i samma regering i början, innan hon insåg hur snett den började gå. 
Igår fängslades en person här för att - via Twitter!! - ha hotat döda landets president.

Gäsp!

Jag ser att jag förväxlade medsols och motsols när jag skrev om vattenkranar i La Paz. Nu har jag rättat till det.


Igår kväll såg jag för fjärde gången en Wallander-film i ecuatoriansk kabel-TV. Svensk version med spansk text. Först nu fick jag klart för mig att det var Wallanders dotter Linda (alltså skådespelerskan Johanna Sällström) som gick bort tragiskt för fyra, fem år sedan. Kom plötsligt ihåg namnet när jag såg det på rollistan. Så förfärligt sorgligt.
Det påminner mig om att jag aldrig hade lyssnat till Amy Winehouse innan hon söp ihjäl sig. Jag hade förstås sett henne i tidningar men jag tyckte nog att hennes frisyr var lite väl extravagant. Nu lyssnar jag ofta på henne. Hon är fantastisk!

Ursprung

Nu är det drygt 39 år sedan jag for ifrån Sverige och aldrig kom tillbaka dit igen, annat än på korta besök.
Jag saknar knäckebröd, särskilt det som har havre i sig. Och knäckebröd kan man inte få tag i här, inte ens i dessa globaliserade tider.

Men det hade jag inte!

Hade jag haft lite knäckebröd nu skulle jag ha gjort mig en kaviarmacka om jag hade haft lite kaviar!

Om du någon gång känner dig uttråkad och less på tillvaron och inte vet vad du ska göra, försök dig då på att läsa "Tractatus Logico-Philosophicus" av Ludvig Wittgenstein. Det är en enorm UTMANING för vilken hjärna som helst. Ludvig trodde själv att ingen någonsin skulle förstå hans verk, inte ens vännen Bertrand Russell (en av 1900-talets intelligentaste människor, alla kategorier). Och Bertie erkände att en del begrep han inte.
Vem vet, du kanske förstår något av den lilla boken; isåfall kommer du att bli glad. Och förstår du ingenting kommer du också att bli glad, av ansträngningen. Det är som att gå ut och jogga i soluppgången (eller nedgången).

Idag är jag inte så irriterad. Men jag kan erinra mig löjliga saker som vid tillfälle irriterat mig: t.ex. vattenkranarna på hotellet i La Paz, där jag senast bodde. I handfatet i badrummet öppnades den ena motsols och den andra medsols. I duschen öppnades bägge motsols! Jag trodde annars att det var internationell standard att alla vattenkranar öppnades medsols liksom att alla skruvar skruvades upp medsols. Men där fick jag korrigera en gammal uppfattning. Tur att man är flexibel.
Apropå sol, här är det soligt idag också. Inte ett moln på himlen. 17-18 grader tippar jag, som går upp till 23 om ett par timmar. Har man tänkt på hur bra man har det?

Jag kan konsten att reta upp mig på småsaker. Kan det vara åldern som gör sig gällande? 
Tydligen delar jag den här talangen med Ulf Lundell, bland många andra; han fick ju mycket kritik  för sin senaste bok, där han påstås gnälla om allt möjligt, t.ex. förpackningar som inte går att öppna (jag har ännu inte läst boken och kommer kanske aldrig ATT göra det). Här fick jag förresten med ett annat fenomen som länge har irriterat mig: utplånandet av det lilla ordet ATT i "kommer ATT". En av de första med den "förnyelsen" var författaren Klas Östergren, tror jag.
Själv retar jag upp  mig på tandkrämstuber som har ett slags lock i skruvlocket, vilket underlättar spill och nedkletande av hela tuben. Och på kakor i plastpåsar på flyget, som man måste försöka öppna med tänderna sedan man slitit av sig naglarna.
Jag retar mig på alla bilkörande idioter som börjar idiotstirra och knäppa på mobilen så fort de måste stanna och vänta en halv minut vid rött ljus; så är det i alla fall här i Quito.
Till yttermera visso känner jag en irriterande irritation när jag emellanåt tittar på Facebook och Twitter och läser om vad alla tycker är "sjukt" bra, "sjukt" det ena och "sjukt" det andra. Förr var allting "grymt" och innan dess "hemskt". Vadan denna sjuka "utveckling"? 

Om den här besöksräknaren till vänster talar sanning, så är det faktiskt en och annan som tittar på denna BLĂGG.
Jag undrar vilka det kan vara.
Bland andra saker jag undrar är om Einsteins relativitetsteori kommer att förkastas nu. Än en gång är det någon sabotör som har observerat en neutrino röra sig hastigare än ljuset.
Och hur går det nu med strängteorin som påstår sig koppla ihop relativitetsteorin med kvantmekaniken och få dem att "komma överens"?
Alltid är det någonting man ska bekymra sig över!
hahahaha
hihihi

Här blir det inte mycket skrivet idag! Det här med att "blogga" får inte bli en tvångsneuros!

En liten orkidé för att lysa upp dagen

Kopplingen är OK!

Satt just och läste i blaskan om världens 10 mest hatade flygplatser. En av de som fanns på listan var Tocontín-flygplatsen i Tegucigalpa, Honduras. Ja, den kanske är farlig men den är mysig. Den är som busstationen i Kramfors. 
Den värsta flygplats jag sett någonstans var den i Georgetown, Guyana, i början av 1980-talet. Där fanns inte ens en stol att sitta på. Den i Malabo, Ekvatorialguinea, var inte så rolig heller på den tiden. Terminalbyggnaden var mindre än Iberias DC-10 när den kom intaxande en gång i veckan med bamburör och annan vegetation hängande på vingspetsarna (landningsbanan var lite smal, se, särskilt när ibland sandstormen från Sahara nådde ända hit och man landade i blindo...nästan). 
Men det är kul med såna här flygplatser när man kommer dit som avresande.

Idag fick jag betalt för mitt senaste uppdrag, för vilket jag hade kontrakt i euros. Det var en j...a tur det!
Vilket ögonblick som helst är den sortens pengar värda ett ruttet lingon (eller två?). Här i Ecuador har vi nu varit formellt och reellt dollariserade i 10 år, så det är den valutan som är viktig för mig (hoppas den överlever ett tag till).
Det var dagens lilla fundering och kommentar om världens gång (haltande?).

Det är något konstigt med kopplingen! I bilen alltså.

Nu har jag promenerat i 2 timmar, iförd mörka glasögon och solskyddskräm. Det är gott om starka solstrålar  på den här höjden: 2.900 m.ö.h.
Gick bland annat den tidigare nämnda boulevarden fram och åter. Längs den finns numera en utställning av förstorade fotografier tagna av landsmannen Rolf Blomberg sedan 1940-talet. Han var en av våra stora resenärer-författare-fotografer på sin tid; han blev bofast här i Ecuador under den sista tredjedelen av sitt liv.

Igår läste jag ut Mankell som planerat. Den blev tyvärr tjatig och rörig i sista tredjedelen. 
Nu är det 17 år sedan Harold Bloom, med sin "The Western Canon", fick mig att börja läsa det han betraktar som läsvärd litteratur. Sedan hittade jag www.amazon.com som hjälpte mig att vidga vyerna ytterligare, i samma riktning. Det är mycket mer än en internetbutik.
Ibland hittar jag mästare av en ren slump då jag vandrar omkring i en eller annan bokhandel, senast Vasili Grossman och hans "Liv och öde", som den torde heta på svenska. Eller genom att bläddra i recensioner i diverse tidningar, t.ex. The Guardian, där jag för ett par månader sedan upptäckte Miklos Banffy.

Trädet med gula blommor överst i denna blogg är en "cortez amarillo" (Tabebuia ochracea, Bignoniaceae). Det finns i Centralamerika och blommar våldsamt 4 - 5 dagar under torrperioden. Jag har själv tagit fotot längs huvudvägen nordost om Managua.

Idag läser jag ut Mankell. Roligt som omväxling, fast - som jag sa tidigare - jag har i princip slutat läsa deckare. Det är som att äta havregrynsgröt till frukost varenda dag. Men en enstaka portion kan ju smaka bra efter ett par års uppehåll.
Synd att det är så många bokläsare som BARA läser deckare. De missar ju så mycket annat som är mycket bättre.

Leta rätt på "I sinom tid någonstans" bland höstens böcker på www.obi.se (Oberoende bokinformation)

Men nu börjar molnen skingra sig och det blir genast varmare. Jag går nog ut ändå...ja, det gör jag!

Klockan i denna blogg, som visar när jag gjort mina inlägg, går tre timmar för sakta nu. Förr eller senare kanske jag kommer på hur man ska rätta till det.

Jag var kanske lite för positiv igår, i mitt uttalande om vädret här i Quito. Idag straffas jag med mulen och kylig morgon och inställer min promenad.  Stannar inne och läser Mankell för första gången på fem, sex år. Hittade "Den orolige mannen" i spansk översättning i en av de bokhandlar (EJ boklådor!!) som jag frekventerar. Av översättningen att döma är originalets svenska ganska enkel, t.o.m. i dialogen. Men den är acceptabelt underhållande. Annars har jag slutat att läsa deckare...det blev för tjatigt.

Att jag kan ägna dagarna åt att läsa och gå omkring - och sitta och slösa tid på nätet - beror på att jag nyss avslutat mitt konsultjobb i Bolivia och väntar på / söker efter nästa.

Dags att gå ut och gå igen, en timme eller två. Quito är en bra gåstad, framför allt på grund av det fina vädret: 21-22  grader, sol eller växlande molnighet nästan hela tiden. När det ska regna blir det mest en skur på eftermiddagen och sedan sol igen.

Visserligen måste man bitvis ta sig fram på hårt trafikerade gator med oväsen och skit i luften, men snart kommer man till en eller annan lugnare gågata (eller nästan). Och sedan en tid tillbaka finns det en boulevard som verkar lika bred som Champs Elysees, Kurfürstendamm eller Avenida 9 de julio i Buenos Aires (fast kortare).

Ecuador har ett av världens bästa klimat och en av planetens vackraste och mest varierade naturer. Jag är därför mycket nöjd med att bo här, sedan ett kvarts sekel tillbaka. Olyckligtvis har landet också alltid en av världens sämsta regeringar och några av dess uslaste politiker i allmänhet. Här produceras absurditeter på löpande band. Här är en av de senaste:

Tjur- och tuppfäktningar har alltid tillhört kulturen här. För ett halvt år sedan föll det presidenten in att hålla en folkomröstning med 10 (mer eller mindre onödiga eller konstiga) frågor av vilka en löd ungefär: Vill du att man ska förbjuda offentliga spektakel som har som syfte att döda djur? Ja eller nej. Denna fråga skulle sedan leda till lagstiftning på kommunnivå. I fallet Quito vann Ja med knapp majoritet. Nu har kommunen bestämt att man får ha tjurfäktningar som förr (det blir nu i december vid stadens jubileum) bara man inte dödar tjuren. Detta betyder i verkligheten att man får tortera tjuren precis som vanligt, med "picadores" och "banderilleros" men man får inte ge den nådastöten inne på arenan utan måste ta ut den och slakta den "bakom kulisserna". Om detta är ett uttryck för kommunfullmäktiges dumhet, perversitet eller girighet (tjurfäktningarna ger pengar), det vet jag inte. Men det är lika illa vilket som!

Eller är det uttryck för kommunfullmäktiges slughet? Problemet börjar med presidentens illa formulerade fråga. Syftet med en tjurfäktning har aldrig varit att döda tjuren. Syftet har varit och är att genomföra ett spektakel eller en ritual och tjurens död är ett av olika biresultat. Det är som en teaterföreställning: dess syfte är inte att dra igen ridån. Ridån är bara en del av avslutningen.

Vad beträffar tjurfäktningar (som jag själv inte tycker om och bara har sett två gånger i mitt liv) kunde politikerna och folket ha valt mellan två acceptabla alternativ: 1. låta dem vara ifred; 2. förbjuda dem helt och hållet.

Men det är klart: här lyckades man få till ett tredje totalt idiotiskt alternativ.

Vi åkte ut till vår lilla "finca" idag. Det finns ingen bra direkt översättning av ordet till svenska, men det handlar om ett småjordbruk (fem hektar). Den ses om av en colombiansk familj som bor där. Just nu odlas majs, trädtomater och granadilla. Det finns en ko, två hundar, två katter och åtta höns. Samt lite fisk i bevattningsbassängen. Idag var det mulet och perfekt temperatur därute. Och lugnt och skönt.

Men idag kommer alla tillbaka. Vägarna är tillfälligt enkelriktade in mot staden. I morgon sitter vi fast igen.

Quito är halvdött nu. De flesta har åkt bort under långhelgen. Det går att köra bil i staden utan att behöva drabbas av raseriutbrott och hjärnblödning.

Jag skrev fel. Det är inte de vanliga simpla dödas dag idag, det är 191-årsdagen av Cuencas grundande: Cuenca är Ecuadors tredje största stad och ligger i söder. Det var de dödas dag igår. Svårt att hålla reda på allting.

Morgon i Quito. Långhelg onsdag-söndag: alla helgons dag, vanliga simpla dödas dag, extradag fredag (som ska arbetas in nästa lördag / jag har mina tvivel om hur det blir med det)
Solen skiner, jag går ut och går.

Quito

Nu är jag hemma i Quito igen. 700 meter lägre än La Paz och grönare.