På grund av en tillfällig ledighet har jag ägnat ovanligt mycket tid åt att läsa tidningar.* Jag har särskilt fastnat för SvD:s Brännpunkt; där har det förekommit ett antal ”inlägg” som jag först tagit som häpnadsväckande och där jag sedan upptäckt kolossala självmotsägelser och allmän förvirring. Läsarkommentarerna har överlag varit mera klara och förnuftiga än artiklarna, även om det på den kanten har förekommit en del konstigheter.
Paradoxerna och förvirringen uppstår när skribenter med avancerad PK-mentalitet (eller som försöker visa sig som PK) samtidigt ger sig in på följande ämnen: rasism, slaveri, grekbojkotter, kvinnokroppar och tiggare.
Först var det någon journalist som, efter den berömda studentslavauktionen i Lund, anklagade nutida svenskar i allmänhet för okunnighet om rasismen med hänvisning till ett svenskt fort i Ghana (som ett svenskt kompani ägde från 1650 till 1663). Läsarna visade sig vara betydligt kunnigare än artikelförfattarinnan om rasismens och slaveriets historia och om relationen (eller inte) mellan slaveri och rasism.
Sedan kom en professor och föreslog bojkott av Grekland som turistmål därför att en svenska blivit felaktigt och illa behandlad där (ett offer!). Varför inte hellre bojkotta Thailand?, vars regering inte har gjort slut på möjligheten till sexturism och pederasti (många offer, fast inte svenska!).
Samma vecka har vi hon som vill förbjuda surrogatmödraskap med argumentet att kvinnorna har rätt till sin egen kropp. Detta är naturligtvis en logisk absurditet. Man kan knappast säkra någons beslutsrätt om sig själv genom att förbjuda vissa handlingsalternativ. Man behöver inte ens ge några konkreta exempel på detta för att vem som helst (som inte är PK-skadad) ska förstå det.
Så har vi tiggeriförbjudarna! Där är det mest läsarkommentarerna, plus en SD-representant, som stöder förslaget. Om nu antiPK-arna, som SD, kämpar mot åsiktsförtryck och därmed en viss sorts frihet, förefaller det mig paradoxalt att de försvarar ännu ett förbudsinitiativ. Om det nu verkligen är så att Sverige är nerlusat av ”rumänska tiggarligor”, då borde man försöka komma åt organisatörerna som spelar samma roll som hallickarna i prostitutionen. Och om man som PK-feminist anser att prostituerade är offer då borde man också betrakta de vanliga tiggarna som offer. Eller är det den vanlige svensken som är ”offer” för tiggarna?
När man börjar se intressekonflikter mellan olika kategorier av ”offer”, då blir det svårt både att dra upp en bra PK-linje och att göra ett förnuftigt motstånd mot den sortens tänkande. Den traditionella svenska naturliga generositeten har tyvärr mer och mer ersatts av något slags tvångsälskande av verkliga och påhittade offer. Den stigande bristen på analys och urskillning både till vänster och höger är skrämmande – om man ännu kan tala om vänster och höger i Sverige. Är vi kanske snarare på väg mot en polarisering mellan flumfascister och förbittrade vardagsdemokrater? Eller håller alla på att tappa orienteringen helt och hållet?
*Detta hände (och skrevs) i augusti, september tror jag
No hay comentarios:
Publicar un comentario