"Nu går jag bort, 
sa lille Per,
nu går jag bort,
dit vägen bär"


Morgonpromenad (utan stavar). Är det "power walk"?

När jag läser i tidningarna om politik och politiker  både i Sverige, här i Ecuador (och annorstädes) då inser jag hur rätt filosofen Karl Popper hade när han sade att "man ska inte fråga vem som bör regera ett land". Vad man bör fråga är: "hur ska man bära sig åt för att minska regeringarnas skadeverkan så mycket som möjligt."  Det viktigaste med demokratin är rätten att fredligt störta diktatorer och dåliga styresmän.

Läs några sidor ur min bok "I sinom tid någonstans"

www.provlas.se/i-sinom-tid-nagonstans

Men, vid närmare eftertanke, inser jag att jag troligen kommer att fortsätta skriva lite här, nästa år också; det är inte så långt kvar dit. Idag nöjer jag mig med att: 1) gå till tandläkarn och sedan 2) ha ett Skypesamtal med ett företag om ett anbud vi tänker lägga in.

Den här bloggen blir nog inte gammal.

God Jul till den som eventuellt tittar på denna blogg!

Verkligen imponerande, oavsett om man nu sörjer Kim Jong Il på allvar eller om man tvingas till skådespeleri

Enligt räkneverket är det ingen som har tittat på denna eländiga blogg på två dygn. Hur kan det bero på?

I morse blev jag tvungen att byta däck på bilen efter punktering. Ett var tomt när jag kom ut och tänkte fara till posten. Det måste vara minst 20 år sedan jag gjorde ett sådant jobb själv. Men jag kunde fortfarande. Men det var svettigt.

Från det ena till det andra: nu har jag bott nästan 40 år i diverse "bananrepubliker" i Sydamerika och Västindien. Den jag har bott längst i (sammanlagt 27 år) är Ecuador. Här finns många positiva drag (annars hade jag väl inte blivit kvar). Men icke desto mindre är det en av de mest bananiska bananrepubliker som någonsin funnits. Förutom ordets egentliga betydelse (i samhällskritiskt avseende) har Ecuador traditionellt varit världens största bananexportör. Men dessutom har landet haft en lång serie riktiga "banankrökare" till presidenter, bl.a. den nuvarande. Och andra styresmän. Jag återkommer i ärendet.

Det är svinkallt här idag! Ville bara notera det. Det har varit kallt i flera dagar; det kanske var därför jag tänkte på sydpolen (Antarktis) igår.

Av någon ointressant anledning kom jag att tänka på att om man står precis på sydpolen och tar ett steg åt något håll så är det ofrånkomligen norrut. Vid den punkten existerar bara ett väderstreck. Men det andra steget kan man sedan ta mot öster, väster eller söder. Om man nu skulle få för sig att från sydpolen gå en kilometer åt norr, då kan man sedan gå hur långt som helst och hur länge som helst rakt åt öster eller väster och ändå bara ha en kilometer att gå för att komma tillbaka till utgångspunkten. Bekvämt, eller hur?

Jag har fått tillbaka min dator från "verkstan" och nu fungerar den som sig bör. Så det gör det angenämare att skriva lite här. Vi kan t.ex. ta följande lilla utdrag ur Samuel Becketts bok "Molloy" (i min egen översättning):


"Jag tog av mig hatten och tittade på den. Den är fastbunden, den har alltid varit fastbunden, i mitt knapphål, alltid samma knapphål, året runt med en lång snodd. Så då är jag fortfarande vid liv. Det kan komma väl till pass."

Den svenska nyförvirringen

På grund av en tillfällig ledighet har jag ägnat ovanligt mycket tid åt att läsa tidningar.* Jag har särskilt fastnat för SvD:s Brännpunkt; där har det förekommit ett antal ”inlägg” som jag först tagit som häpnadsväckande och där jag sedan upptäckt kolossala självmotsägelser och allmän förvirring. Läsarkommentarerna har överlag varit mera klara och förnuftiga än artiklarna, även om det på den kanten har förekommit en del konstigheter.

Paradoxerna och förvirringen uppstår när skribenter med avancerad PK-mentalitet (eller som försöker visa sig som PK) samtidigt ger sig in på följande ämnen: rasism, slaveri, grekbojkotter, kvinnokroppar och tiggare.

Först var det någon journalist som, efter den berömda studentslavauktionen i Lund, anklagade nutida svenskar i allmänhet för okunnighet om rasismen med hänvisning till ett svenskt fort i Ghana (som ett svenskt kompani ägde från 1650 till 1663). Läsarna visade sig vara betydligt kunnigare än artikelförfattarinnan om rasismens och slaveriets historia och om relationen (eller inte) mellan slaveri och rasism.

Sedan kom en professor och föreslog bojkott av Grekland som turistmål därför att en svenska blivit felaktigt och illa behandlad där (ett offer!). Varför inte hellre bojkotta Thailand?, vars regering inte har gjort slut på möjligheten till sexturism och pederasti (många offer, fast inte svenska!).

Samma vecka har vi hon som vill förbjuda surrogatmödraskap med argumentet att kvinnorna har rätt till sin egen kropp. Detta är naturligtvis en logisk absurditet. Man kan knappast säkra någons beslutsrätt om sig själv genom att förbjuda vissa handlingsalternativ. Man behöver inte ens ge några konkreta exempel på detta för att vem som helst (som inte är PK-skadad) ska förstå det.

Så har vi tiggeriförbjudarna! Där är det mest läsarkommentarerna, plus en SD-representant, som stöder förslaget. Om nu antiPK-arna, som SD, kämpar mot åsiktsförtryck och därmed en viss sorts frihet, förefaller det mig paradoxalt att de försvarar ännu ett förbudsinitiativ. Om det nu verkligen är så att Sverige är nerlusat av ”rumänska tiggarligor”, då borde man försöka komma åt organisatörerna som spelar samma roll som hallickarna i prostitutionen. Och om man som PK-feminist anser att prostituerade är offer då borde man också betrakta de vanliga tiggarna som offer. Eller är det den vanlige svensken som är ”offer” för tiggarna?

När man börjar se intressekonflikter mellan olika kategorier av ”offer”, då blir det svårt både att dra upp en bra PK-linje och att göra ett förnuftigt motstånd mot den sortens tänkande. Den traditionella svenska naturliga generositeten har tyvärr mer och mer ersatts av något slags tvångsälskande av verkliga och påhittade offer. Den stigande bristen på analys och urskillning både till vänster och höger är skrämmande – om man ännu kan tala om vänster och höger i Sverige. Är vi kanske snarare på väg mot en polarisering mellan flumfascister och förbittrade vardagsdemokrater? Eller håller alla på att tappa orienteringen helt och hållet?

*Detta hände (och skrevs) i augusti, september tror jag

Begrunda: "(Europa)rådet säger visserligen att 'åtgärder och sanktioner som föreslås eller rekommenderas av (Europa)kommissionen kommer att godkännas såvida inte en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i euroområdet motsätter sig'. Dock är jag inte övertygad om att kalkonerna kommer att rösta för jul. Men antag att de gör det. Det skulle innebära att synnerligen osäkra uppskattningar av strukturella underskott finge utgöra grund för Kommissionen -- en samling icke-valda byråkrater -- att lägga sanktioner på folkvalda regeringar när de senare befinner sig under stort tryck. Vad ska Kommissionen göra om de ändå vägrar att lyda? Överta dem? Nu vet vi att svaret är ja. Detta är ett konstitutionellt monster." Martin Wolf, The Financial Times. (egen översättning).

- Vad har korpralen i ansiktet?
- Ett litet sår, furir!
- Var har ni fått det?
- I ansiktet, furir!

     Nu fungerade det!

     Inga övriga kommentarer. Bilden talar för sig själv.

De bidde ingenting...inte ens en tumme.

Jag tror det blir en långtråkig dag idag. Känner det på mig. Fast det kanske vore riktigare att säga att det ÄR en långtråkig dag, eftersom klockan redan är 12.10.

De sysslar fortfarande med att diagnosticera min dator. Men under tiden har jag fått sprutt på tröskverket. Nu fungerar denna dator normalt. Lyckades återställa konfigurationen till vad den var när jag köpte apparaten och därmed försvann tydligen diverse "fnurror" som uppstått under årens lopp.

I övrigt ägnar jag tiden åt att läsa en nyligen utkommen biografi över Arthur Koestler. Läser tidningar och gör en del sura inlägg i kommentatorsfält. Ibland blir jag censurerad.

Ibland inte.

Igår lämnade jag in datorn för diagnos och förhoppningsvis reparation. Ska få veta resultatet i morgon. Under tiden sitter jag här och kämpar med tröskverket. Idag fungerar det smidigt som en cementblandare. Mycket skrivet blir det inte.

Gick min vanliga entimmesrunda på förmiddan. Fullt med hundskit på trottoarerna, som vanligt. Det är i första hand hundägarnas fel, naturligtvis, men det kan inte förnekas att hundar har en tendens att skita var som helst där det kommer över dem (till skillnad från katter). Det kanske inte är en ren tillfällighet att muslimer betraktar hundar som orena, medan egyptierna å andra sidan tillskrev katter gudomlighet. Jag gillar hundar, trots skiten, (har haft ett par stycken) men ännu mycket mer gillar jag katter.

I "tröskverket" återfinner jag det här fotot: Gammal fäbodvall i Ångermanland; midsommar 2008. 

Nej! Jag erinrade mig att det är helgdag i morgon (till minne av Quitos grundläggande) så det vore meningslöst att lämna in datorn idag. Det får bli på onsdag. NU fungerar lyckligtvis "tröskverket" lite bättre.

Idag ska jag lämna in min "huvudsakliga" dator till verkstan. Hoppas den kan fixas. Det här gamla tröskverket som jag använder just nu gör mig galen; eftersom jag inte använt det på nästan ett år håller det nu på och laddar ner "actualizaciones" hela tiden, medan allting annat gååår så låååångsamt..................................

Kolla min bok HÄR: http://www.xn--hstensbcker-rfbg.se/book-9789163390715

Idag startar inte min vanliga laptop. Typiskt att det ska inträffa en lördag.

Sedan jag ägnat en morgontimme åt att läsa absurda nyheter och dumheter i diverse tidningar (svenska och andra) piggar det upp mig att se och höra folk som M.A. Numminen, Fleksnes och Valfrid Lindeman.
Finns det några såna figurer kvar nu, i vårt likriktade och utplattade samhälle?

Och nu...från Sverige till Norge!

??????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Föräldrar får inte fota lucia

De små luciatågen på Linköpings förskolor kommer inte att förevigas för eftervärlden.

Relaterat

Anledningen är kommunens fotoförbud på förskolor, som infördes i somras för att skydda barn till asylsökande som lever gömda och som har skyddad identitet, rapporterar Östgöta Correspondenten.

Några förskolor har inför lucia inrättat särskilda fotohörnor, där föräldrarna kan ta en bild på sitt barn.

- Föräldrarna är med på det, säger förskolechef Zoia Fabres till tidningen.

(TT)

"Det man inte kan tala om,
därom måste man tiga."

M.A. Numminen sings Wittgenstein